There's some kinda love, And there's some kinda hate.

Satt och pluggade, när jag, som vanligt, flöt iväg med tankarna.  

Denna gång, eftersom jag fått en smärre chock när jag fått en kommentar på Facebook. 

Omständigheterna runt detta inlägg har ingen betydelse, utan just detta med kommentaren. 

Denna kille hade jag inte hört nått från, ännu mindre sett på minst ett och ett halv år. 

Ännu värre var att sedan dag 1 på gymnasiet hade jag haft ögonen på honom men inte vågat säga nått. 

Under de hela 3 åren sa jag ingenting. 

Ingenting om vad jag kände växa inom mig.

När jag för ett och ett halvt år sedan var ute på Oléo (av alla jävla ställen) var HAN där. 

Lite vuxnare, modigare och en aning berusad, vågade jag faktiskt gå fram och prata lite, och dessutom be om numret (som jag fick). Fast, det va ju såklart inte hans riktiga nummer.. det gick till någon helt annan okänd människa... 

HUR kan man bara göra sådär? Det finns finare sätt att nobba någon på, tex det ÄRLIGA sättet.. 

Jag menar, jag finns ju fortf kvar bland Facebookvännerna. 

Och trots att denna kille betett sig som en idiot, så kan jag inte tycka illa om honom.. Inte ens lite. 

Jag svor den dagen att jag aldrig mer skulle prata med honom, men jag svarade på kommentaren, 

så nu får jag ändra till att inte prata med honom öga mot öga. (det är ju inte så att han längtar efter att prata med mig med antydan på att han uppgav fel nummer) 

Jag kan t o m skoja om situationen idag, men det gör inte mitt hjärta mindre ärrat. Tyvärr.

Och detta är bara en utav många, många saker som ärrat detta lilla, ihop lappade hjärta.
Ett hjärta som inte kan hata, avsky eller tycka illa om någon.

Hur mycket jag än försöker. 

Jag tror det skulle vara skönt att kunna hata någon som gjort en illa, i alla fall ett litet tag. Eller?

There's some kinda love
And there's some kinda hate
The maggots in the eye of love
Won't copulate 

Effektivitet belönas med smärta.

Igår hade jag en effektiv dag med både de ena och de andra hushållssysslor. En grundlig sortering av diverse saker man samlar på sig, kassering, men även lite omorganisering. I det stora hela blev jag nöjd, men om jag ändå hade haft lite fler eller större garderober. Det lär väl alltid vara en kvinnas största bekymmer. (thihi).

Jag putsade fönsterna, duschade växterna och dammade överallt. Vartenda list, tavelram, lampskärm och attiralj i lägenheten. Ett gediget arbete minsann! Avslutade med dammsugning såklart. Tvättade ett antal maskiner smutstvätt mitt i allt det där. Men min städning vill ni såklart inte läsa om i detalj. Det jag vill ha sagt är att jag storstädade och det tog en hel dag.

Jag lagade även det läckande duntäcket, samt en tröja som det gått hål på. Hanna <3 Symaskin.

När sedan kvällen kom, hälsade en liten Sara på. Vi åt middag. Sen åkte vi med hennes bil och hyrde ett släp. Varför det kan man undra? :P jo, jag skulle hämta en säng jag fått. Hela 15 cm bredare än den jag hade!! (haha) Släpa hem sängen, in i den trånga lägenheten, montera isär den gamla sängen. Bära ned den i förrådet, montera ihop den nya och bädda. (och därimellan hann jag lämna tillbaka släpet, diskutera C-uppsats via telefon med min kollega, låna verktyg hos grannen samt ett samtal med min pojkvän) Jag förstår varför min rygg höjt en protestens finger idag.

Bara den blir bra tills lördag... Dansa dansa dansa <3<3

I en värld av vetenskap

Nu har termin 5 på sjuksköterskeprogrammet börjat och det är dags för det stora examinationsarbetet. Det blir många timmar på Universitets Biblioteket tillsammans med min uppsatspartner. (som jag förövrigt inte känner så väl, hon är ny och ska endast skriva uppsats för att få sin examen.) Vi har börjat med det inledande underlaget för vår studie, som kallas Projektplan. Jag kan säga att det inte är det lättaste att knåpa ihop, speciellt när man har brist på inspiration och motivation. Kan bara tänka mig hur det kommer bli under själva uppsatsen när man "kör fast". I projektplanen ingår olika moment och förklaringar, så som den teoretiska referensramen. Tro mig, ni vill inte veta mer ingående vad det handlar om, så ni kan sluta läsa bloggen på sisådär 15 veckor. Vårdvetenskapen är en filosofi som inte har någon logik överhuvudtaget, i alla fall vad jag tycker nu. Men man har väl skiftat mening när uppsatsen väl är över. Ändå tycker jag det ska bli spännande. Men inte utan hårt jobb. Jag är laddad. :D

Till Annelie ;)

Off to heaven