11 januari 2012

Mardröm.

Har inte skrivit på länge. Varit mycket med Jul & Nyår och skola. Men nu måste jag skriva av mig.

I natt hade jag svårt att somna, låg och vred på mig lääänge. Somnade kanske runt 3-4 tiden. Sov mycket ytligt och vaknade kl 6.30 helt förtvivlad och grät. Jag blev rädd för mig själv och för vad jag drömt. Här kommer drömmen:

Det är vinter och kallt ute. Jag är hemma hos mina föräldrar med mina syskon. Mamma och pappa är inte hemma. Det är kväll och halvmörkt. Ute på gården har vi en sån där gammal brunn med murade stenar (har vi inte i verkligheten). Det har precis bildats en tunn hinna med is på vattnet.

Vi sitter inne i köket och min pojkvän (det är konstigt nog inte Joakim heller) kommer hem till oss. Av någon anledning tycker mina syskon inte om min pojkvän och han inte om dem heller. Vi börjar bråka. Min pojkvän går iväg. Jag är kvar med mina syskon men sedan går min syster till sitt rum. 

Jag och min bror är kvar och på nått sätt lyckas jag lura ut honom till brunnen. När han står där, puttar jag iskallt honom över kanten och ser honom sjunka mot botten skrikandes om nåd. Jag står där tills det slutar bubbla och han ses alldeles stel under ytan. Då går jag och hämtar min syster och gör likadant. När även hon stelnat och bubblorna slutat står  jag där och tittar på dem under ytan och tänker "de ser ut att sova". 

Jag går in i köket igen, och möts av min pojkvän. Jag kramar honom och säger att jag var tvungen att göra det. Han förstod. Vi går upp på mitt rum. Mamma och pappa kommer hem, men märker inte att mina syskon är borta. Jag börjar få lite smått panik över hur jag ska förklara vad som hänt mina syskon... 

....och då vaknar jag. Livrädd för mig själv! Vad säger drömmen mig? Skulle jag vara kapabel att ta någon annans liv? Mina syskons liv? Nej! Jag älskar mina syskon så mycket. Jag var tvungen att skicka sms till dem (de sov förmodligen fortf) och berätta att jag älskar dem, så de vet det. Usch vad jag mådde dåligt, känslan sitter fortfarande kvar. Jag börjar gråta när jag tänker på drömmen, kan inte släppa den heller. Den kändes så verklig, och jag kände mig så känslokall som sett dem sjunka till botten utan att känna nått. Och känslan av att vara nöjd när jag såg dem ligga där på bottnen!! Fy vad hemskt! Jag vet inte vad drömmen försöker säga mig, men jag tänker i fortsättningen inte ta mina syskon för givna, och vara noga med att de vet hur mycket de betyder för mig och att jag älskar dem. <3

(under hela detta inlägget har tårarna strömmat ner för kinderna)

2 kommentarer:

  1. du kan vara lugn med dig själv, det handlar inte om att du är kapabel att ta deras liv, och inte heller om att du hatar dem.
    inget sånt. alls! så i vaket tillstånd kan du vara heelt lugn o fin..

    mord eller dränka eller död, osv.. handlar om att det är en del av ditt liv som du måste säga hejdå från.
    Jag tror att det till stor del kan bero på det du sagt "jag är inte rädd att flytta poå mig".
    pojkvännen som sådan, är det nya livet. och ja, det kan ju stämma med verkligheten också. Ny pojkvän, säga hejdå till en del av ditt liv- småland, lagan, T.

    Vilket jag kan tolka som att du bestämt dig nu?! eller du är velig och orolig, och inte egentligen alls vill dra, men att du känner att du måste, och bara lämna familjen?

    Hoppas detta hjälpte något- Det var Jonna som skrev till mig och bad mig tolka din dröm, för att du vart alldeles förtvivlad.


    pöss, och ta hand om dig vännen. <3

    SvaraRadera
  2. vad gör du förresten den 3 mars? :P

    SvaraRadera