Mardröm.

Har inte skrivit på länge. Varit mycket med Jul & Nyår och skola. Men nu måste jag skriva av mig.

I natt hade jag svårt att somna, låg och vred på mig lääänge. Somnade kanske runt 3-4 tiden. Sov mycket ytligt och vaknade kl 6.30 helt förtvivlad och grät. Jag blev rädd för mig själv och för vad jag drömt. Här kommer drömmen:

Det är vinter och kallt ute. Jag är hemma hos mina föräldrar med mina syskon. Mamma och pappa är inte hemma. Det är kväll och halvmörkt. Ute på gården har vi en sån där gammal brunn med murade stenar (har vi inte i verkligheten). Det har precis bildats en tunn hinna med is på vattnet.

Vi sitter inne i köket och min pojkvän (det är konstigt nog inte Joakim heller) kommer hem till oss. Av någon anledning tycker mina syskon inte om min pojkvän och han inte om dem heller. Vi börjar bråka. Min pojkvän går iväg. Jag är kvar med mina syskon men sedan går min syster till sitt rum. 

Jag och min bror är kvar och på nått sätt lyckas jag lura ut honom till brunnen. När han står där, puttar jag iskallt honom över kanten och ser honom sjunka mot botten skrikandes om nåd. Jag står där tills det slutar bubbla och han ses alldeles stel under ytan. Då går jag och hämtar min syster och gör likadant. När även hon stelnat och bubblorna slutat står  jag där och tittar på dem under ytan och tänker "de ser ut att sova". 

Jag går in i köket igen, och möts av min pojkvän. Jag kramar honom och säger att jag var tvungen att göra det. Han förstod. Vi går upp på mitt rum. Mamma och pappa kommer hem, men märker inte att mina syskon är borta. Jag börjar få lite smått panik över hur jag ska förklara vad som hänt mina syskon... 

....och då vaknar jag. Livrädd för mig själv! Vad säger drömmen mig? Skulle jag vara kapabel att ta någon annans liv? Mina syskons liv? Nej! Jag älskar mina syskon så mycket. Jag var tvungen att skicka sms till dem (de sov förmodligen fortf) och berätta att jag älskar dem, så de vet det. Usch vad jag mådde dåligt, känslan sitter fortfarande kvar. Jag börjar gråta när jag tänker på drömmen, kan inte släppa den heller. Den kändes så verklig, och jag kände mig så känslokall som sett dem sjunka till botten utan att känna nått. Och känslan av att vara nöjd när jag såg dem ligga där på bottnen!! Fy vad hemskt! Jag vet inte vad drömmen försöker säga mig, men jag tänker i fortsättningen inte ta mina syskon för givna, och vara noga med att de vet hur mycket de betyder för mig och att jag älskar dem. <3

(under hela detta inlägget har tårarna strömmat ner för kinderna)

Meningen med livet...

... ja, det svaret lär ni knappast finna här. Men jag kan nog påstå att jag kan säga något om vad som INTE är meningen med livet.

Sitter och funderar på vad jag gör i livet egentligen, för inte verkar det vara någon ordning med det. Tvärtom. Vart jag än går skapar jag kaos. Jag rör runt i andras liv och gör dem upprörda eller arga. Jag gör mitt yttersta för att vara alla till lags, men i slutändan blir det pannkaka av alltihop ändå. Ska man sluta anstränga sig eller vad ska man göra?

Nummer 1. Du skall icke bruka alkohol, det har aldrig gjort någonting bättre, och kommer heller aldrig göra detta. Faktum är att det adderar ytterligare problem.
Nummer 2. Inled aldrig en relation med en gemensam vän eller någon i din umgänges krets. Det slutar bara med bråk mellan inblandade parter (men mest riktat mot dig). Du blir dessutom utesluten från umgänget när relationen tagit slut.
Nummer 3. Om du har problem, ta dem med en psykolog, dina vänner vill ändå inte lyssna. Och egentligen, vad kan dina vänner göra för dig som inte har evidensbaserad yrkeserfarenhet?
Nummer 4. Skaffa inte vänner som bor i ett annat land eller för långt bort, du kommer bara sakna ihjäl dig mellan varven. De är också alltid som längst bort när du behöver dem som mest.
Nummer 5. Skit i alltihop jag sagt och gör vad fan du vill....
Nummer 6. En sak till, tänk dig inte ens tanken att försöka dig på att förstå kvinnofolk och hur de tänker. Inte ens Einstein lyckades, och det får kvantfysiken att verka som en barnlek i jämförelse.

Nu orkar jag inte mer.

Spänd förväntan!

Ja, varje dag kollar jag mejlen flera hundra gånger känns det som. NÄR kommer svaret på OM uppsatsen är godkänd eller ej. Jag väntar och väntar. Måste få svar snart! Är det fler revideringar vill jag inte sitta med dem i jul. Och det vill nog inte Johanna heller. Jag vill ha en ledig jul, i den mån det går med ny kurs och andra förpliktelser.

Jag har även andra förväntningar denna jul och nyår. Julen ska spenderas med min familj och släkt. UNDERBART! Men nyår ska spenderas på annan ort, thihi! :) Längtar.

Horoskop för denna veckan.

Ja, ibland är det kul att läsa och begrunda. Ibland är det helt galet, och ibland lite halvsant.

Även du behöver romantik och nu kan du få höra rara ord. Du är mycket omtyckt för ditt så glada och hjälpsamma sätt och låt nu kärleken få krama på dig. En enkät om jobbet kan det vara som nu kommer att diskuteras. Det är nog till din fördel att delta i den och du verkar så sund. Den goda hälsan är din vän i veckan. Nu ska du ha det så gott med din ekonomi att du ska kunna unna dig själv en extra fin present. Men i spel vinner du nog inte mycket så var sparsam med spel. 

Det där med ekonomin stämmer aldrig, för NÄR har en student god ekonomi och kan unna sig något extra fint? Haha, ja, tur är väl det att man sommarjobbat lite och snart är färdigstuderad!

Hej vintereksem!

Hej vintereksem, torrt elektriskt hår och spruckna läppar! Varje år samma visa. Smörja, smörja, hårinpackningar och återigen smörja. Och huden bleknar i brist på solens strålar. Man ser halvt död och livlös ut. Ingen annan årstid kan lyfta fram ens mest osmickrande sidor som vintern.

Men mitt i allt det där, utspelar sig det vackraste skådespel, när snön faller och ljusen flämtar. Stämningsfull musik och julbak fyller lägenheten med lugn och harmoni. Och ett hjärta slår, slår, slår för för det vackra och underbara. Kärlek i juletid.

<3

1a advent!

Igår var det första advent, och man vaknade på soffan hos Nisse och Jonna. Nisse vaknar som vanligt inte innan 12, varpå jag och Jonna tvingar med oss LastbilsDanne till att ut och gå! :P Vi köpte frukost, harlortar, och när vi kom hem tände vi första adventsljuset. Mysfrukost!

Stormen började tillta utanför så jag fick bege mig hemåt med Fanny. Nu står hon i säkert förvar över vintern, och jag får vänja mig av bilkörningen IGEN. Blev fast i Torlarp över natten pga av stormen. Det var helt vindstilla när man vaknade imorse, och stjärnklart. :) Det är så vackert att titta upp på stjärnhimlen och känna hur liten man är, att man bara är en i mängden. Man behöver inte vara någon speciell för alla, det räcker att vara speciell för någon. <3

Ajfånar mig!

Fick ett paket på posten att hämta ut. Spännande! :) Sprang upp till ICA med stora kliv, och med andan i halsen tog jag emot ett paket som vägde ca ett halvt kilo. Väl hemma öppnade jag paket och fann till min stora lycka (men inte överraskning) en IPHONE!! Min älskade moster hade skickat sin gamla telefon lagom till min födelsedag (ända från vår stora hufvudstad)! <3 Nu har jag (aj)fånat mig hela kvällen och kommit i underfund med de flesta funktioner. I LOVE IT! <3  Min moster är BÄST <3<3

Adda mig på wordfued om du vill ha spö ;)  (HannaSickan)

I don't feel like dancing, no sir, no dancing today.

Nej, det blir ingen dans här på ett tag. Har inte dansat sedan den 6:e november hittills. Jag kanske (KANSKE) dyker upp när Shake spelar på Swing den 4:e december. Men om jag dansar nått får vi helt enkelt se. Det här blir nog det längsta dansuppehåll jag haft. Det finns ingen dansglöd som brinner inom mig, den har slocknat. Nog för att dansglädjen sviktat under det senaste året, men nu är den definitivt borta. Frågan är om den kommer tillbaka. (Den gör nog det, någongång) Problemet ligger väl inte direkt i själva dansen. Det är omvärlden som skapar problemen. Och just nu försöker jag håller den på distans, för min skull. Ibland måste jag "gömma" mig, annars känns det som att jag försvinner från vem jag är, från MIN tid, den som jag lägger på allt annat. Jag måste vara med MIG själv ett tag. Med mina tankar.

Jag kommer förmodligen få skit för att jag skriver detta, men nu för tiden lägger folk alldeles för mycket tid och energi på andra, än sig själva och sitt liv. När unnade du dig själv något? Bara för dig själv? När var du ensam med dig själv senast? Kan du inte stå ut med tystnaden och dina egna andetag? Vem betyder mest för dig i ditt liv, om inte den som styr det och gör det möjligt? DU! Hur ska du kunna ge glädje och hjälpa andra om du inte kan göra det för dig själv först? Man har rätt att vara lite ego ibland. Det är inget fel med det. Vems åsikter betyder mest för dig? Dina, eller andras? Du måste veta vem du själv är, innan du kan möta världen.

Nattpoesi

You knocked me off my feet

I got totally lost in your eyes

And then I felt a sudden heat

Your smile made me fantasize

Sjunga

för att jag kan..