Vanligtvis så brukar jag inte tycka om hösten så mycket. Det är mörkt och kallt, och bara dåliga minnen. Jag tror inte jag haft en enda bra höst på mycket länge. Det skulle vara hösten 2008 då. När jag "rymde" från mitt liv och åkte till Australien. Det var en bra tid. Men hösten 2009, är en tid jag helst vill glömma. Den var kall, sjuk och våldsam. Skakade om allt, hela min värld, min trygghet, mina känslor, mitt självförtroende och mitt sätt att se på andra. Jag har kommit fram till att jag är en naiv människa som tror gott om alla, och jag borde lära mig av mina misstag, men det är precis som om att jag vill älska alla oavsett vad de gjort tidigare, och oavsett vad de kommer att göra. Jag vill tycka om alla, lika mycket som jag vill bli omtyckt av alla. Jag tycker inte om konflikter, jag vill vara vän med alla människor. Jag vill inte någon något ont. Men jag är realist också, och inser att detta är ju inte möjligt att genomföra, men man kan ju försöka, ge den extra lilla energin att tålmodigt stå ut med diverse obekvämligheter för att behålla sämjan.
Men denna hösten är speciell, den känns bra. Jag tänker hålla fast vid denna känslan och hålla huvudet över vattenyta. Jag hoppas ni andra gör detta också. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar