Inte roligt

Nää inget är roligt, nu orkar jag inte låtsas mer. Livet är skit och ingenting funkar. Jag orkar snart inte mer.... Varje morgon när jag jag vaknar önskar jag att dagen ska gå fort så jag får gå och lägga mig igen. 

Jag är trött på att vara ensam, jag är trött på att ha så mycket kärlek att ge, men inte få visa det. Jag är förbannad på mig själv och hatar mitt hjärta för att det inte gör som jag vill.. Min hjärna tänker många konstiga tankar och jag vill egentligen inte ens veta hälften. Jag kan inte sova och ligger mest och väntar på.. ja.. ingenting faktiskt. Som tur är, går tiden ganska fort ändå. 

Jag vet att det finns så mycket positivt i mitt liv, saker som jag älskar, min familj och allt runt omkring. Men jag kan inte känna nånting längre. Jag är så tom inombords. Det är som ett stort svart hål för någonting saknas! Jag trodde att jag visste vad som saknades, jag trodde jag visste hur jag skulle fylla det. Men det är nu uppenbart att det går nog inte. Jag har visserligen hittat nått att fylla hålet med, men det känns som att om jag placerar det där så kommer det ändå försvinna in i det svarta. 

Jag fick provsmaka på hur det kunde kännas, men då jag anar att det bara var en tillfällighet, får det mig att må ännu sämre och jag önskar att jag aldrig  fått uppleva det. När själva detta inträffade ville jag inte missa en sekund, jag ville minnas allt... Din beröring brändes i min hud, flera timmar efteråt. Det är så svårt att beskriva, men det får aldrig hända igen, om det gör det tror jag att jag dör. Det tar för mycket energi att försöka glömma dig, och hela tiden blir jag påmind. Du är fängslande och jag är fången...