"Flickan oduktig"

Det är nu med säkerhet ganska bevisat att alkohol dränker sorger. I och för sig hände det en rätt trevlig sak innan jag började mitt alkoholintag som gjorde att hela kvällen blev superkul! Med härliga grannar, chips, alkohol och ett av mina absoluta favoritband så har jag rådat bot på mitt "tillstånd" (jag vet inte vad jag ska kalla det).

Ångest, om vi börjar med ångesten. Den sitter inombords ganska så centralt, och den sitter där och kramar mina organ. Herr ångest gillar när jag gör mig själv illa. Han sätter igång en spiral som snabbt går neråt, så det gäller att bryta mönsterna och lura honom. 

Sen har vi fröken Oro, hon är rätt vacker men samtidigt jobbig. Hon sitter inte still inuti mig utan vandrar i armar och ben och huvud. Hon ringlar sig som en mask och gör att jag inte kan sitta still. Ibland kan jag känna när hon borrar i min hjärna. 

Fru sorg är starkast och hon bor i mitt hjärta. Det är hon och jag som har hemligheter som vi inte delar med någon annan. Oftast på kvällen kommer hon och vill diskutera dessa hemligheter. Ibland håller hon mig vaken hela nätterna. Men hon är mjuk och öm och jag har känt henne länge. 

Det lilla gnagande monstret som säger åt mig att göra fel saker, sluta vara så jävla duktig sitter bakom vänster öra. Han är det fulaste jag sett, grön och hårig. Äckliga tänder och skrattar som en skriande åsna. Han kallar mig flickan oduktig och ser till så att jag inte är så där jävla regelrätt och duktig. Sånt som moral har han inte, och ingen respekt heller.

Jag har ju egentligen inte rådat bot på nån utav de här inneboende jag har. De bor fortfarande kvar, men jag tror de har tagit lite semester nu. Jag vaknade i morse med ett leende på läpparna. Monstret härjade vilt igår, men nu sover han och det är så lugnt och skönt. Som efter en storm. 

Men jag sitter här och skäms lite. Jag blev verkligen kanonfull, jag rökte 3 cigaretter fast jag har slutat, och jag tappade bort Alexandra efter halva kvällen men hon kom till rätta sen. Jag har lite minnesluckor och lite tankar som "sa jag verkligen det där?" Som tur är, så är jag i alla fall trevlig när jag är full. 

Mina grannar och jag såg Perssons Pack och jag fick uppmärksamhet av självaste Persson! "Flickan i prickigt" sa han i mikrofonen och jag log det största leendet jag kunde sen skrek jag om och om igen: "Äkta hjärtan! Äkta hjärtan!" (låten alltså) Lyckan var och är fortfarande total! Det här blir en bra dag :D